Kulturarv och immateriellt kulturarv

Kulturarv i Värnamo kommun

Värnamo har ett unikt, välbevarat och varierat kulturarv som är format av människan i olika tider och syften. De äldsta spåren utgörs av boplatser från stenåldern, gravar från bronsålder och järnåldern. Gravrösen och gravhögar finns i de flesta av kommunens socknar, ex. Stora rör och Mosslelund (Värnamo), Tånnö gravfält (Tånnö), Kärda och Bredaryd. Från bronsåldern finns även hällristningar i ex. Dannäs och Hånger och från vikingatiden finns kända runstenar, ex. Runemo (Värnamo) och Forshedastenen (Forsheda).

I kommunen finns även värdefulla kyrkomiljöer från olika tidsperioder, ex. Nydala kloster, Rydaholms kyrka, Torskinge kyrka och Hångers ödekyrkogård. Dessutom finns även kulturhistoriskt värdefulla byggnader, ex. Hörle herrgård, Ohs herrgård, Bruno Mathssons villa Södra kull, (Tånnö), Tingshuset (Värnamo) och Moens gård (Gällaryd).

Det finns även ett rikt och intressant industriellt kulturarv i kommunen. Äldre järnbruk som Åminne bruk, Hörle bruk och Ohs bruk. Den smalspåriga järnvägen (Ohsabanan) mellan Ohs och Bor, Ohsbanan. Möbelindustrin utgör ett viktigt kulturarv, ex. från Lundbergs, Haga, Värmehult till Bruno Mathsson Center, Källemo och Vandalorum. Men även andra industrimiljöer utgör ett viktigt kulturarv, ex. Värnamo Gummifabrik, Sandéns Mekaniska Verkstad, Yonick & Jonsson och Värnamo Bryggeri.

Samtidigt är det viktigt att påpeka, trots att Värnamo historia är unik så finns det även gemenskap med kulturmiljöer och kulturarv i grannkommunerna Gislaved, Gnosjö, Vaggeryd, Alvesta, Sävsjö och Ljungby. Kulturarvet stannar sällan vid kommun- eller länsgränser.

Rydaholms kyrka

Immateriellt kulturarv

När man beskriver kulturarvet avses i regel en fysisk plats eller en kulturmiljö, ex. fornlämning, kulturlämning, kulturhistorisk byggnad, äldre väg eller ett kulturlandskap. Men det finns även ett form av kulturarv som beskriver traditioner, kunskap, värderingar och ortnamn. Platser som inte lämnar direkta fysiska spår i landskapet eller vardagen men som ändå utgör ett arv från våra förfäder och äldre generationer. Sådana platser brukar benämnas som ett immateriellt kulturarv.
Läs mer om immateriellt kulturarv härPDF.

Platser med traditioner

Berättelser, skrönor och traditioner är en form av ett immateriellt kulturarv som kan leva vidare genom många generationer. Det är inte ovanligt att berättelserna åsyftar en plats där en särskild händelse tidigare har ägt rum. Men det behöver inte finnas några fysiska spår på platsen och berättelsen behöver inte vara sann. Ett immateriellt kulturarv är ett levande kulturarv tills det slutar att brukas av omgivningen. I Värnamo finns många sägner - båda bevisade och mer diffusa - eller platser med traditioner. "Trolle klippa" i Voxtorp, "Danskgravarna" i Dannäs, "Munkskatten" i Nydala och "Jätten Enskälle" i Bredaryd är bara ett fåtal exempel. I fornminnesregistret finns ca 270 platser i Värnamo kommun omnämnda, som bygger på äldre berättelser, traditioner eller ortnamn.

Ortnamn

Ortnamn är en annan kategori av ett immateriellt kulturarv är  vilket innebär ett namn på en plats i landskapet och på kartan. Det kan gälla naturnamn, vilket då syftar på naturgeografiska platser, ex. sjöar, vattendrag, mossar, berg, skogar eller hagar. Sjön Bolmen hette ursprungligen ex. "bolmber", ett fornsvenskt ord för stor och Härån betydde "Gråån". Ett ortnamn kan även åsyfta en bebyggelse, namn på gårdar, byar, socknar eller tätorter. Så länge ortnamnet används uppfyller det villkoret för ett immateriellt kulturarv. Ett ortnamn åsyftar ursprungligen definitionen på en plats. Men efter några generationer kan dock både det ursprungliga namnet och betydelsen förändras. Bor stavades ursprungligen ex. "Boor" och syftade på en plats där man bar båtar mellan vattendrag och Hånger stavades "Hangor" som betydde sluttning.

Det immateriella kulturarvet utgör ett värdefullt arv efter tro, tankar och kunskap från äldre tider. Det ger samtidigt en värdefull inblick och dimension av hur äldre generationer uppfattade och funderade över sin tillvaro och vardag, på platser där nu nya generationer lever sina liv.

Äldre administrativa ortnamn i Värnamo

Finnveden
Folkland (äldre administrativt  landområde), omfattar häraderna Sunnerbo, Västbo och Östbo. Namnet är tidigast belagt på runstenar från 1000-talet. Inbyggarbeteckningen "finnveding" funnaithae nämns dock redan ca 550 (Jordanes) och ca 1050 finnedi (Adam av Bremen). Det äldsta belägget med "v" är finwidiam 1270, men av alla medeltida belägg har en stor mängd (38 av 82) vare sig "v" eller "h" mellan finn- och -ed. Förleden är "finne" i betydelsen kringströvande jägare eller fiskare samt "ed" i betydelsen väg (eventuellt ett äldre namn på Lagastigen) eller hed i betydelsen skogsområde.

Njudung
Folkland (äldre administrativt  landområde), bestående av Östra och Västra härad (omnibus habitantibus) (Niwdhwngian 1172 - 85. Nuthingia 1201- 1215. Ortnamnet kan vara en inbygddarbetckning, en avdelning med -ung till niudh i betydelsen klump, höjd, vilket kan avse Tjustkulle. 

Västbo härad
Härad i Finnveden. Vessbo 1248, Vaestbo 1268, Weszbaa 1538, Weszboo 1539, Wesbo 1549, Wässbo 1771, Wästbo 1825, Westbo 1877. Förleden är "vväst"; den västra delen av Finnleden med efterleden "bo" som i bygd.

Västra härad
Härad i Njudung. Westrahered 1216 - 20. Förleden är västra samt "härda"; bygd, juridskt distrikt. 

Östbo härad
Härad i Finnveden. Östbo 1216 - 20, 1222 -38. Förleden är öst med efterleden "åbo" i betydelsen bygd.

Granskad 2017-09-19
av Cecilia Gustavsson

Skriv ut